Jag läser lite på min gamla blogg tjelsi.com för att kunna fortsätta på tredje boken som tagit X antal år att skriva, men det är svårt och jag får sluta flera gånger.

Det här är helt enkelt inte rätt dag. (Kommer det någonsin finnas en ”rätt” dag?)

Sagan om mitt mående har bitvis varit väldigt mörk och det gör ont att läsa hur jag en gång har mått. Minnen klibbar sig fast och är svåra att skaka av, se på ett objektivt sätt nu, något eller flera år senare. Ibland pressar sig tårarna fram och jag får gå bort från datorn och försöka tänka att det förflutna är förflutet och det finns inte mycket jag kan göra åt saker som redan skett. Det enda jag kan forma är min nutid och min framtid.

Jag är knappast ångestfri idag, jag bara hanterar det på ett helt annat sätt, låter inte ångesten ta över mitt liv. Jag medicineras fortfarande, men inte i närheten lika tungt som tidigare. Det är fortfarande många piller i dosetten men de flesta är epilepsimedicin för min Trigeminusneuralgi. Jag ska få tillbaka min gamla DBT-terapeut som jag tyckte så mycket om, som gjorde den största skillnaden. En fortsatt terapi är nog viktig, i alla fall ett tag till.

Mitt liv har börjat ljusna och jag bygger på en stabil grund som blir bättre för var dag. Som idag: Dagen började med ingen lust till något, efter att har tvingat ut mig själv på en lång promenad med hunden innehållandes mycket lek kom jag hem med ny energi och satte igång att dammsuga. Man kan knappt tro att det är samma person som skrev den gamla bloggen. Jag kan knappt tro det själv.