Har man fågelfobi kan det vara kasst att ha fågelbo på balkongen. Speciellt om det är två, ett på varsin sida. Eftersom jag såg en unge ramla ut ur boet och inte hörde några pip trodde jag boet var tomt. Jag trodde fel.

Det var sju fågelungar till som gömde sig i boet. En död. Jag och Niklas gjorde slutsatsen att eftersom vi (han) varit och pillat och dammsugit och haft oss vid boet kommer mamma och pappa Blåmes inte komma tillbaka till sina ungar.

…och det jag mindre vill ha än ett fågelbo är ett fågelbo med övergivna och sedan döda fågelungar i, så Niklas puttade in ungarna och boet i en låda som vi sen lade ute i några buskar.

”Men! Nu kommer de ju bli uppätna av andra fåglar eller en katt!” kanske ni tänker. Well, that’s the circle of life. Eller ska jag vara ännu kassare och påminna om ”Survival of the fittest”?

Hur som helst, tusen tack snälla Niklas!